Boendestöd
Imorgon har jag boendestöd för första gången. Det innebär att en person från dagverksamheten 24:an där jag befinner mig om dagarna, kommer hem till mig (jag är sjukskriven på heltid). Detta vill jag själv eftersom jag tenderar att isolera mig från omvärlden och skita i allt och alla när jag mår som sämst. Fuck the world. Nu mår jag dock inte som sämst men det är ändå skönt att ha stöd från någon utomstående. En person som inte tar det personligt om man när sur och vresig någon dag. Har dock ingen aning vad jag och den här boendestödjaren ska göra. Kanske tar en promenad.
24:an där jag är om dagen är ett ställe där endast personer med någon form av psykisk sjukdom vistas, det krävs antingen läkarintyg eller intyg från en biståndshandläggare. Personalen som jobbar där är också boendestödjare, så jag vet vem det är som kommer hem till mig.
Jag går också i terapi och jag går hos en sjukgymnast. Hos sjukgymnasten utövar vi basal kroppskännedom vilket är ganska bra (jag velar fram och tillbaka. Ibland tycker jag det är skiiiiiitbra och ibland skiiiiiiittråkigt och flummigt). Terapin är givande, men att sitta där i 45 min en gång i veckan och komma fram till vettiga saker är en sak men att sedan utöva dessa saker i praktiken när man är hemma själv är en annan. Därför är det här med boendestöd så bra. När det är som värst, behöver jag någon som kan dra ut mig från min isolering och påminna mig om livet.
Hoppas hon tål katter, för jag har tre stycken. Mina äääälsklingar.
Usch, jag borde sluta röka..
Det där med rökning. Alltså när jag mådde dåligt så hade jag noll motivation att sluta röka, men det är faktiskt först nu när jag börjar må bra som jag ser en poäng med att sluta röka.
Jag tycker (och det här är bara min åsikt) att du ska satsa först på att trivas bättre med dig själv först, och ta rökningen senare. Tror det är enklare att sluta röka när man har "skäl att leva" (you know?)
ps. visst faan ska vi alla rökare sluta röka så fort vi kan, men jag menar bara att det kan vara svårt när man mår dåligt och inte ser poängen med att sluta röka och ha en god hälsa.
Det där med rökning. Alltså när jag mådde dåligt så hade jag noll motivation att sluta röka, men det är faktiskt först nu när jag börjar må bra som jag ser en poäng med att sluta röka.
Jag tycker (och det här är bara min åsikt) att du ska satsa först på att trivas bättre med dig själv först, och ta rökningen senare. Tror det är enklare att sluta röka när man har "skäl att leva" (you know?)
ps. visst faan ska vi alla rökare sluta röka så fort vi kan, men jag menar bara att det kan vara svårt när man mår dåligt och inte ser poängen med att sluta röka och ha en god hälsa.
hej gomma...jag hoppades att det gick bra idag?men jag förmodar att vi hinner prata om detta när vi träffas=)massa kramar
