Tacksamhet
Så fort jag köper något till mig själv, utöver mat och hygienartiklar, så får jag oftast dåligt samvete. Till saken hör att jag inte har mkt pengar alls. Men va fan, jag behöver läsa Normal och fin och jag får VISST unna mig saker!
Kan du känna tacksamhet? Klappar du dig själv på axeln när du gjort ngt bra? Just nu tränar jag på att känna tacksamhet, vilket är svårt. Jag har för vana att istället för att se allt det bra jag gjort under en dag eller period, så ser jag allt det jag inte gjort. Jag har sprungit en mil, städat min lägenhet, lagat en näringsriktig middag, skrivit klart uppsatsen men jag orkade minsann inte att sortera mina kläder i garderoben! "Din lata Jävel!".
Detta tankesätt måste jag ändra på, vill jag ändra på: att se det man gjort istället för det man inte gjort. Även om jag slappat i soffan en hel dag så kanske jag har diskat undan disken och förhoppningsvis rensat kattlådan och vara tacksam för det, vilket inte är helt lätt eftersom kraven vi har på oss själva är enorma.
Missförstå mig inte. Jag är ingen pedant som har hundra järn i elden och som springer fem mil i veckan (jag springer inte alls). Vad jag menar är, att jag så gott som aldrig är nöjd. Det spelar ingen roll hur mkt jag än presterar så blir jag aldrig nöjd, känner ingen tacksamhet. Jag tänker också väldigt svart eller vitt. Antingen så är min lägenhet i perfekt städat skick eller så ser den ut som en total katastrof. Det finns ofta inget mellanting. Antingen bantar jag eller så vräker jag i mig skräp och orkar jag inte plugga så att jag får mvg så skiter jag totalt i det, då är det fan inte lönt. Om jag inte är bäst så ska jag inte vara med och leka!
Det är just detta som jag behöver öva mig på, att se det lilla, känna tacksamhet för det jag gjort istället för att skälla på mig själv för det jag inte gjort. Det är svårt och det är en process som tar tid men jag är övertygad om att det går.
Jag jagar känslan att känna mig tillfreds och nöjd, men den kommer aldrig. Inte förrän jag lär mig uppskatta det lilla. Istället för att rädda hela världen så behöver jag rädda mig själv.
Jag känner igen mig så fruktansvärt mycket i det du skriver. Kanske ett tecken på att perfektionismen och kontrollbehovet är något som vi med ätstörningar alla har gemensamt? Fortsätt skriva, det är nyckeln till tilfrisknandet. Jag läser det du skriver, men kommenterar inte alltid.
Kom ihåg att jag tänker på dig,
KRAM
jag tror att alla människor behöver träna på just detta...man behöver inte ha ätstörningar eller vara sjuk för just känna som du gör,för vissa människor tränar aldrig på detta...men visst är det skönt att du har kommit en bra bit på vägen och kunna berömma dig för det du gör...inte för det du borde ha gjort.man lär sig genom hela livetsgång,och det är inte meningen att när man föds kunna allt=)och träna på...för det spelar ju ingen roll om jag säger att du är duktig gumman(och det är du verkligen) utan det ska kun kunna säga sj oxå=)se de små stegen...=)
puss
