Meningen med livet

"I hope life isn't a big joke, because I don't get it. " ~Jack Handey

Vad är egentligen meningen med allt? Meningen med livet? Det är tankar som jag allt som oftast har. Speciellt de dagar då jag känner mig låg.

När jag var tonåring kunde jag allt som oftast sitta på min säng och titta rakt in i väggen. Jag kände mig så kraftlös, omotiverad och förstod inte varför jag behövde gå upp på morgonen. Man gjorde ju ändå samma sak varje dag. Glädjen var som bortblåst. Den enda gången jag kunde slappna av, var då jag åt.

Jag älskade att gå upp på morgonen, äta en stor frukost med en massa mackor och sen gå och lägga mig igen. Då var min kropp helt avslappnad och hjärnan gick på tomgång.

När jag gick och la mig på kvällen och skulle säga god natt till mina föräldrar, kunde jag ofta istället säga "hej då".

Mamma: Varför säger du "hej då"?
Jag: För man vet ju aldrig om man dör i sömnen. Det har jag läst om.

Tyst.

Mamma: God natt.

Det var mitt rop på hjälp. Men hon vågade inte fråga, vågade inte försöka förstå förrän flera år senare.

Min mening med livet har alltid varit "bli smal" bli smalast och duktigast i skolan/jobbet eller "I don't give a fuck". Antingen eller, svart eller vitt. Ofta har jag gått från en extrem till en annan. Målet att bli smalast har varit min fasta punk precis som hetsätningen varit i en svart period. 

Jag flyr livet genom att hetsäta. Jag flyr livet genom rigorös kontroll.

Meningen med livet är en väldigt individuell fråga. Jag vill inte längre fly från mig själv genom diverse beteende, utan istället hitta min individuella mening med mitt liv. Skrämmande och jag är skiträdd. Men jag behöver våga. Jag behöver söka mig till nya marker och våga tänka i nya banor; behöver utmana mig själv, inte bara genom att tänka fina filosofiska tankar utan istället göra aktiva val. Och inte tänka så jävla mycket. 

"You will never be happy if you continue to search for what happiness consists of.  You will never live if you are looking for the meaning of life." ~Albert Camus

Kommentarer
Postat av: hanna

känner igen mig fruktansvärt...jobbigt när de dagar väl kommer då man filosoferar så mycket...det gör så ont och denna tomma känsla man har..fy säger jag bara.

du vet vart jag finns om du behöver mig hjärtat=)

2008-10-13 @ 20:00:13

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0